IO 2 STUDENT. Att han ej deltog i den spelklubb som bildats i staden, säger sig själf. Däremot nekade han i allmänhet ej, då han inbjöds till privata herrsällskap, särskildt hos Henrik Backman, och han såg äfven kamrater hos sig på Kudnis samt »entretenerade» också gamla herrar efter bästa förmåga, då de kommo dit. Och samspråket kan emellanåt vara »mycket ogeneradt, ty jag bjuder alltid till att stämma tonen såsom den andre angifver den». Men herrgillena blifva ej sällan föremål för liknande omdömen som studentlif vet i Helsingfors; och härvid medverkar starkt jämförelsen med den krets, där han trifdes så mycket bättre: den kvinnliga ungdomens. Kontrasten skärpes än mer genom rätt ofta inträffande pliktkollisioner: han är bjuden i ett herrsällskap, men ville oändligt mycket hellre vara på annat håll. Ja han kan stundom från ett punschkalas smyga sig bort på en stund för att genast skaffa sig dam till det slädparti, som på kalaset beramats. leke underligt då, att han kan säga: »Jag tycker alldeles inte om di där trumpna herrarna, som mycket hellre kyssa sitt thoddyglas än en flickas läppar och hellre svära öfver spaderkung på gröna bordet än i dansen jollra med en lekande, leende, lefvande hjärterdam.» Och uttalanden i samma riktning anträffas flere gånger. Mera nöjd är han med de sällskap, där folk af båda könen samlas. Man lefde också i Nykarleby rätt gladt. Om vintern anordnades stundom en serie »klubbdanser» i hemmen, ett annat år »juntor», där hufvudnöjet utgjordes af lekar. Dessutom då och då någon subskriberad dans till förmån för de fattiga, eller slädpartier. Om somrarna kunde