BORTA OCH HEMMA. IOI — Däremot fröjdar han sig nyårsdagen 1837 öfver att »vi här ännu ej kommit därhän att skicka toma equipager och små kortlappar till våra vänner». Äfven åt hans högre intressen kan sällskapslifvet i hemstaden skänka näring. Morbror Lithén och andra gamla herrar berätta om sina öden under sista kriget, eller resoneras det om Armfeltska komplotten och fröken Rudenschöld eller om Fersiska mordet. Och när Wester-lunds sällskap ger Grillparzers Sappho, så att Topelius »verkeligen tror att jag lefde i pjesen», säger han: »Allmänt omtyckt blef detta stycke, hvilket bevisar tämligen god smak i vår goda stad. — Enhvar gick hem med ett varmt intryck i hjärtat, ehuru det hos somliga icke räckte längre fram än till landsvägen.» Kort förut däremot finner han en pjes »dålig och dåligt uppförd», men tilllägger: »Lithéns ria är godt theaterhus; mer roade mig sällskapet utanför rideaun.» Allra mest hemmastadd känner sig Topelius dock i de sällskap där det dansas. Och han uttalar sig engång om de dansande damerna i följande ord, som åter visa ett prof på hans benägenhet att se hvad han i lifvet möter ur allmännare synpunkt. »Det var en vacker rad, vacker i allmänhet — icke dessa sippiga, coquetta varelser, som kråma sig i stora städers societéer, icke dessa klena socker dockor, som efter nutidens mode se ut som de skulle i ali sin dar ha druckit ättika, å andra sidan visst icke heller sådana obildade eller halfbildade »Choraei hönor», som fordom skaffat våra småstäder mycket löje på halsen — stilla och likväl lifliga, modesta och likväl muntra, litet begärande och mycket vinnande — sannerligen jag värderar våra flickor mycket, jag är förtjust i dem allesamman, tror