IO 2 STUDENT. jag, om sådant är möjligt. — Huru ofta återkommer man ej till den observationen, att likväl medelclassen är det lyckliga gyllene medium i denna brokiga värld. — Det är sant, våra flickor kunna icke på den charmanta fransyskan krusa och »ljuga och complimentera», som Tegnér uttrycker sig. Deras bildning är icke fin, men den är i dess ställe oförfalskad och saknar visst icke alla talenter. Och när vi rätt betrakta saken, faller ögonskenligen fördelen på deras sida. Dessa och dylika anmärkningar gjorde jag nu och ofta annars. Hvad skall jag säga om dansen och kvällens nöje för öfrigt? I större societéer är det vanligen tillräckligt sagdt, om man säger: man bockar, man niger, man converserar, man småler, man hoppar efter takt — voilà tout! Här får jag likväl äran tillägga: man bockar fryntligt, man niger vänligt, man converserar muntert, man ler af hjärtat, man dansar af glädje.» De sista orden, »man dansar af glädje» gällde i eminentaste mening honom själf, och han ger i dagboken många uttryck åt sin förtjusning öfver detta nöje. Han »är af själ och hjärta med, när ungdomen leker sin yra, glada lek». Och vid danserna kan han ock i handling visa flickorna, att han är »förtjust i dem allesamman» eller, som det en annan gång mer sakenligt heter: »jag tycker om dem alla i gemen och somliga i synnerhet». Han föresätter sig sålunda engång att dansa en dans med hvarje flicka och »realiserar punktligen» detta beslut; blott en blir »olyckligtvis» glömd. leke underligt då, om han flere gånger berättar, att de dansande på slutet äro »våta som hade de plumsat i sjön» eller att »sista valsen gick efter vanligheten furioso».