BORTA OCH HEMMA. "3 Men han betraktar det som ett slags kraftprof, i synnerhet från damernas sida, att de omedelbart efter dansen våga sig ut i höst- eller vinterkölden. »Inga klena kroppar skulle ha hållit ut med hälsa. Men man hörde icke att någon därvid hade förkylt sig.» — Öfver hufvud uttalar han upprepade gånger sin förtjusning öfver Nykarleby-flickornas raskhet. »Våra nordiska flickor fråga föga efter några och tjugu grader under noll»; de kunna rasa i drifvorna, så de äro helt hvita, de äro icke rädda, då man kör för dem, eller visa åtminstone icke sin rädsla; de kunna ro, så att deras »fina händer bära vackra rosor till minne af färden», ja de draga »handsk» och fingerkrok med Zachris. I vida mindre grad vinner ett sådant nöje som brunnssällskapets promenader hans gillande. »Det säf liga framskridandet på en landsväg, medan solen bränner och hvarje fläkt, i stället för att svalka, genom det damm den medför åstadkommer en glödande hetta, roar mig icke. Nej, trefligare är det då bland skogens gröna skuggor.» Också i andra afseenden blir han småningom mera kritisk mot sällskapslifvet i hemstaden — detta måhända delvis i följd af en inre disharmoni, som vi snart skola beröra. Men det tyckes ock som hade sällskapssederna i någon mån förändrats. Han hade själf utan betänkande en tid spelat kort både i herr- och fruntimmerssällskap, ja ännu 1837 hemma på Kudnis med modern och Blank. Men om julen samma år, då ungdomen spelar kort, klagar han öfver att »de gamla goda, roliga lekarne hafva kommit ur modet. — Fåfängt vågar man nu projectera någon sådan. Man är så förnuftig nuförtiden . . O den gamla enkla, men djupa och innerliga folkpoesien, som lefde och 8