BORTA OCH HEMMA. IOI lifvet som fordom var. Vi frysa dock i vår ljusa tid. Men det kommer sig däraf, att man fordom trifdes i solskenet. Nu roa vi oss om kvällen och natten och ecclai-rera herrligt. Vår tid ecclairerar bra, men eldar dåligt! Detta i allmänhet sagdt, och gäller ännu sällan om vårt NyCarleby. Det är här ännu oftare än annorstädes gladt och varmt. Många af oss älska den enkla leken och den vackra musiken och den bildande boken. Många älska dansen mycket, många äfven skvallret någon litet. Månget hjärta värmes af den glada gudens låga. Vackra lilla goda NyCarleby! Det är blott stundom som en fläkt af den nya tidens vinterköld andas kallt öfver dina unga hjärtan!»' Åter sålunda uttryck för en sträfvan att ge det i lifvet åskådade en allmännare betydelse och bestämma dess förhållande till den idealbild af tillvarons mål och mening, hvilken småningom allt mera klarnade för den blifvande författaren. * På de områden vi hittills betraktat kan ynglingens ställning till omgifningen betecknas med en och samma formel. Han lefde sig in i sällskaps- och kulturformer, arbetsuppgifter och åskådningssätt, hvilka ej bestämdes af honom själf, utan voro resultat af föregående generationers verksamhet. Men i allt detta traditionella, som mötte honom, såg han tillika mycket som kräfde föryngring, reform, eller som åtminstone icke tillfredställde hans andes djupaste behof. Det var då, så varma och starka som känslorna svallade i hans barm, en lycka för honom, att dock ett område fanns, där han kunde utan någon reservation ge