IO 2 STUDENT. sig helt och fullt, känna sig i obruten harmoni förbunden med andra människohjärtan. Detta område var hemmet. Känslan af att så var tar sig ofta uttryck i dagboken, i synnerhet då han kommer hem från Helsingfors eller återvänder dit. Så hade han våren 1836 varit längre än vanligt i hufvudstaden, först för promotionens skull och sedan för att få se Emilie Högqvist. Äfven midsommarkvällen firade han här, »tyvärr den ledsammaste jag öfverlefvat, ty den var den första hemifrån». Men när han så är hemma, säger han: »Och nu Gudsfrid mitt glada sköna hem! Som en flykting vänder tillbaka till sitt fädernesland, så kommer jag åter till din älskade port . . På Kudnis stod naturen i sin skönaste skrud, en herrlig tafla af trefnad, af lugn, af innerlig fröjd och frid. Och när jag så kommer till mitt goda hem igen, då andas jag åter så fritt, så lätt. Därute i världen är visserligen ofta frid i naturen som här; men där jagar ständigt en tanke min fattiga själ: ut! ut! ingen hvila, ingen ro, verket skyndar, det stora verket, som bearbetar din framtid, gosse! Och så är hvilan ingen hvila och ron är oro. Här är annorlunda, här hviskar det: sätt dig, gode vandrare, hvila dig och plocka frukterna, som hänga öfver ditt hufvud. O, hörde jag engång vid den stora hvilan en röst som tröstade och sade: sätt dig gode vandrare, vederkvick dig och skörda nu den sena frukten du i tiden^sådde.» »j Denna ro kunde han i hemmet känna, emedan han gemenligen här lät studierna hvila och hade oinskränkt frihet att välja sina sysselsättningar huru han behagade. Modern, som med fast hand skötte husets och gårdens angelägenheter, tog ej hans hjälp i anspråk, om han ej af fri vilja erbjöd den, och själf kände han i vissa afseenden