BORTA OCH HEMMA. 125 IOI sin oförmåga. Sommaren 1835 säger han engång: »Här på Kudnis behöfdes visst arrangementer. Den som blott kunde.» Men där han kunde, tog han nog uti: så anlade han samma sommar gräsbänkar i trädgården och planterade törnrosor »på pappas, mormors och morfars gemensamma graf». Betecknande nog säger han härom: »Ett kärt arbete . . Då jag kom hem, tackade Mamma mig. Det var, tror jag, första gången hon haft någon anledning därtill.» Af gårdens sysslor är det egentligen blott fisket som han räknar till sitt departement. Visserligen säger modern, när flickorna Calamnius komma till Kudnis för att baka: »Nog ser jag, flickor, ni får en bagargesäll i Zachris»; men naturligtvis var det sällskapet som drog honom till bagarstugan. Däremot hade han sin specialitet på ett nära liggande fält: han tillverkade de raraste knäc-kor, med hvilka han sedan uppvaktade de hemmavarande och kusinerna. Med lika stor tacksamhet som dessa gåfvor mottogos de rosenpärlor han om höstarna fabricerade och skänkte bort. Sommar- och höstetid var unga herrn särdeles road af att rida ut till slåtter- eller skördefolket och »besåg med myndig min arbetet». Och passade det sig då så, att det tillika var Zacharias-dagen, så trakterade han »med brännvin öfver laget och lämnade sällskapet ganska belåtet». Ivikaså följer han gärna modern på hennes besök i torparnes stugor eller hos Anna Lena och Stina, hvilka bägge hösten 1835 lämnade tjensten med goda besparingar på sin lön och slogo sig ner i hvar sin stuga på Kudnis' mark. Kommer man till den förra på Helenadagen, så trakteras man med bischoff och sockerbröd, en annan gång med »pepparkakor och små historietter».