12 6 SKAI^DEKÄRXEK. utgör kulminationen af sommarfröjden. Till känslan häraf bidrog ock rätt väsentligt det naturliga i »det fria, glada, trefliga skärelifvet. . Wech! med alla etikettlagar. Vi voro som naturens barn, verkande i en vilja, i en anda, och den andans namn var glädje.» Så i chiffer: »Och glädjens än skönare syster, kärleken, log i hennes öga.» Denna allmänna karakteristik jäfvas icke af dagbokens detaljerade beskrifning öfver skärefärderna 1834 och 1835. Lekar och upptåg af allehanda slag omväxla med Mylly-Matti, piquet och andra spel, bärplockning, skogspromenader, utfärder, samt för herrarne jakt och fiske. Däremellan sjunges och musiceras, eller klär man ut sig, eller resonerar Zachris med Jeana Backman »om några de förnämsta svenska skalder, hvilka hon kände». Vädret är vanligtvis herrligt, om kvällarna har man månsken likt det i Tegnérs Axel. Stundom blir det dock åska, regn och storm, som hindrar tillförseln, så att man har knappt om mat. Men lika roligt har man i alla fall. Med kusinerna är Zachris så intim man gärna kan begära. Han torkar tallrikar när det behöfs, rensar ärter med Mathilda och Sophie, plockar spenat, tar om morgnarna flickorna på säng, bjudande kaffe, och tittar ibland »genom en springa oförvarandes på flickornas toilett». Och när flickorna få lust att »ha spektakel» med honom, tillåter han dem »för en belöning (som sedermera icke utfallit) utkläda mig till fruntimmer, i hvilken habit jag måste hafva sett kostelig ut». leke underligt då, att han ej »bryr sig mycket om tideräkningen», utan »säger som kung Astolf i Lycksalighetens ö: det ser jag nu, ingen lycklig har kommit upp med det där räkningsbestyret». En annan dag heter det: »Jag är så lycklig, sade Eranz Lithén, och jag sade