BLEKNANDE SOI,. 129 En sorglös och glad ton dominerar ännu hela sommaren 1835 och likaså under höstterminen, då han stannade hemma. Alldeles utan ali romantik är förhållandet dock ej: från sin vindskammare observerar han med kikare hvad som försiggår i Lithéns trädgård, hvilka observationer i sin tur observeras af flickorna. Eller väljer han någon mörk höstkväll en obemärkt plats i en gränd för att se in i Lithéns fönster. Men mest går han ogeneradt till kusinerna när som helst; ibland får han »föreställa nystfot», ibland lyser han åt Mathilda, som sätter in dubbla fönster, ja när kusinerna baka, gör han visit i bagarstugan, dekoreras med en eller två händer af mjöl på ryggen och visar vid hemgåendet dekorationen åt ett stort sällskap mötande. Om söndagarna är det regel att han på hemvägen från kyrkan viker in hos Lithéns, men nu blir han där »hvardagsgäst». »Och jag vet inte hvad det vore för en människoätare, som ej skulle trifvas hos Lithéns.» När han så engång kommer dit, »glömmer han efter gammal vana tid (men icke rum)», kan då bli kvarbjuden till middagen och sedan stanna hela kvällen. Men om detta sker strax efter hans hemkomst, kan modern bli ledsen att han så kunnat lämna Kudnis, och han erkänner att härtill »skäl icke saknades». En annan gång, när han en mörk och regnig septemberafton »ämnade göra en utfart i mörkningen för att gå och titta på ett fönster», säger modern rent ut: »hålls hem, din storlöpare». Och Zachris lyder, likasom han vid andra tillfällen kommer hem tidigare af hänsyn för modern. Men när sonen är i staden och doktorinnan vill ha honom hem, då skickar hon budet direkt till Lithéns, viss att han står att träffa där. 9