BLEKNANDE SOI,. 145 Men lika litet nu som då behöfver detta så att säga explosiva frambrytande af en uppfattning, tillhörande ett uppnådt nytt åldersstadium, beteckna att denna uppfattning blifvit bestämmande för karaktären i dess helhet. Tvärtom: en borgen för att så icke skulle bli fallet låg i hans själf reflexion, som höll vakt öfver känslolifvet, och icke minst i skönhetskänslan, som kräfde harmoni äfven i lifvet. Men man kan då godt förstå med hvilka känslor han åhör hvad som engång hos Lithéns säges: »Du är för vek, för blyg, för litet karlavulen.» Säkerligen var det Rosalie som yttrade detta. Ty hon hade redan från början tagit vård om föihållandet mellan de två unga. Hon ställde så till, att de fingo vara på tu man hand, bestämde att Mathilda skulle sitta i hans famn när man åkte, och »Thilda var så söt och lydde». Än mer: hon lofvade en gång Zachris en kyss af Mathilda, om han gissade rätt på en fråga, och då detta, med de andra flickornas hjälp, lyckades och Mathilda kom, godkändes kyssen — ehuru »med förvåning — men oppsköts». — Vid »disharmoni» är det stundom »stora syster» som får försoning till stånd. Och råd i samma stil som det nyss anförda hade hon likaledes tidigare gifvit. Detta protektorat, hvarmed Zachris i början varit nöjd, kunde icke numera tillfredsställa honom, och så bidrar äfven detta till att han visar sin »karlavulenhet» på ett helt annat sätt än man väntar. »Enheten» är öfvergifven. Det är nu han proklamerar, att han är förtjust i flickorna allesamman. Ja det har väl ock sin lilla betydelse, att kusinen, där hon ej inbegripes i »Lithéns fruntimmer» eller heter »ma dame» eller dylikt, numera i dagboken konsekvent kallas Thilda, medan ännu under 10