BlyEKNANDK SOI,. 147 drager honom dit. Jo den godhet han röner, och dessutom ännu en omständighet: »människorna nuförtiden äro snusförnuftiga i god tid, och man måste skrufva sina miner därefter; här är jag barnslig, roar mig åt att man tar barnsligheten för fullt.» Men så ytterligare: »Här älskar jag bland rena dufvosjälar själf blifva renare och bättre.» Då detta skrefs, hade han i själfva verket gjort rätt märkliga erfarenheter om olikheten mellan hvad folk trodde om honom och hvad han i sitt inre kände sig vara. Han hade ju på hösten haft sin träkarlsperiod och sin cucuperiod. Så spelar han ock nu utan skrupler nyårsdagen cucu hos Albert Dyhr ända till klockan tre på morgonen. Detta föranleder »bannor» hos Lithéns: »Thilda moraliserade rätt strängt. Jag stod där tigande, halft ledsen, halft nöjd, ty jag visste värdera sådana välmenande och tillika smickrande läxor.» Efter »förklaringar» gick han sedan »rätt belåten hem». Men nästa söndag är åter ungkarlsgille, nu hos Henrik Backman. »Dyhrn marcherade försiktigt bort klockan tio», men Zachris stannade — till klockan sex. Nu var äfven doktorinnan »rätt ledsen», hon »tog i början saken nog häftigt», men »lugnade sig, sedan jag lyckats öfvertyga henne, att en ungdomsdårskap, där den står isolerad, är något annat än last». Värre är det med Mathilda; det dröjer en hel vecka innan, genom Rosalies förmedling, det blir »förklaring, både text och noter och bannor och förmaningar, åt hvilket allt jag var särdeles nöjd». Och »kronan på den gyllne friden var en kyss». Men då under denna vecka Zachris grundar på hvilken »operationsplan» han skall använda, finner en sådan