148 SKAU)KKÄRIyKK. plan »galen» och väljer en annan, då visar detta, att han är situationens herre på ett sätt, om hvilket säkert Mathilda ej har en aning. Och när under samma julferie det blir »fråga om favoritämnet tycke, förlofning m. m.» och rådman Iyithén säger: »En unger karl får gärna tycka om en flicka, han får säga henne det till och med, men han får aldrig fästa sig i förtid», då anar nog heller ingen den stämning, i hvilken Zachris, till hvilken morbrodern särskildt riktar en förmaning att följa samma princip, antecknar därom: »Månntros jag lade det bak örat?» — Ytterligare en gång, då Rosalie och Johanna Calamnius göra upp framtidsplaner, säger han: »Här, likasom ofta, anmärkte jag, huru olika dessa goda flickors stilla drömmar äro mot våra. — Som en lugn sommarkväll skall deras lif förgå — vårt däremot skall vara passion och strid och seger. Och dock! är väl vår lycka så sann, vår glädje så ren som deras?» Strid och seger! Detta hade ifrån tidiga år varit lystringsordet både för hans känslovärld och hans vilje-lif. Så är då det framtidsperspektiv han här öppnar för sig själf icke något för honom okändt, nytt, lika litet som den ståndpunkt han intar till sin omgifning. Här likasom på flere förut berörda områden kan denna ståndpunkt betecknas med samma formel: till det yttre fog-samhet uti invanda förhållanden, men inom honom själfständigt bedömande af dessa förhållanden och hans egen ställning till dem. Sommaren 1837 medför en afgjord förändring af ställningen. Hemkommen kort förut hade han midsommaraftonen »knutit» med de andra, men »just icke på fullt allvare, som i forna dagar». Sedan är han hos Lithéns. »De unga