YNGLINGENS V AI,. 179 Det är dock besynnerligt, att en så lätt, så sakta, knappt hörbar susning, som denna lilla lugna andedräkt, kan komma den vilda fågeln i barmen att picka så hårdt på sin bur.» Än en gång möta vi sålunda samma parallelism mellan den första och den andra kärleken. Men det tjuguettåriga hjärtat slår hårdare än sjuttonåringens, då han höll vakt, när flickorna sofvo middag på Alörn. Eljes går resan öfver hufvud under god och glad stämning. Men på fjärde nattkvarteret finns flere rum. »Jag anmärker, att det är kusligt — osäkert om ej flera resande komma. —• Är du rädd för spöken? Är du rädd att sofva ensam? — Ja visst, mycket rädd. Aber verge-bens simmade Hallonqvist — måste säga godnatt — tände min pipa — tänkte och tänkte — ingen sakta susning att lyssna på nu. Sömnen var ej sen denna gång —■ allt var tyst.» Följande dag: »Mina skyddslingar, både ungdom och ålderdom, börja bli litet trötta af resan — det är nu femte dagen — i dag böra vi prydligt hinna våra nio mil — för mig må vi gärna dröja ett år på resan.» Men »yrväder uppstår — förgäfves tar jag själf till tömmarna och ryter åt skjutskarlarna på andra slädan — förgäfves upphöja flickorna, förgäfves Mamma sina röster —- hästarna tröttna — jag promenerar — virststolparna i sina yfviga negligéer marsa långsamt förbi — 6 mil ha vi rest, då vi kl. \ 6 a. ankomma till Skafvaböle och besluta efter något betänkande att dröja här till i morgon, helst det kommer orimligt mycket marknadsfolk vägen framåt från Helsingfors.» Nästa morgon är »något blåsig men klar och solig och glad». De tre återstående milen gå fort: Zachris