172 SK ALDKKÄRLKK. skrifver för sista gången i dagboken, såsom han plägat: »Stud. Lindqvist och Topelius» — nu tre hästar, förut två. »Snart se vi observatorium och nya kyrkans resliga torn. Nära staden stanna vi på isen — ta fram en bou-telj — dricka en skål för Mammas och flickornas trefnad i Hfors — tacka för ressällskap. — Jag säger fritt: måtte jag alltid resa så här — och slut nu på den agreablaste af mina 21 resor mellan Hfors och NyCarleby.» * Likasom sålunda denna resa varit olik alla sina föregångare, får äfven den följande terminen en annan färg än alla tidigare, därigenom att han har sina »skydds-lingar» i Helsingfors. Och äfven hans eget hvardagslif har nu att uppvisa någonting nytt: han bor ensam hos en sjökapten Strömborg, af hvilken han får rum, morgonkaffe och uppassning mot att han läser en timme om dagen med kaptenens nioåriga son Edgar. Modern och Sophie bo hos Rosenkampffs, Emilie hos herrskapet Borgström, en af stadens anseddaste köpmansfamiljer; frun är hennes kusin. Doktorinnan reser hem den 9 mars, men Sophie stannar tre månader längre och far sedan hem med moster Augusta och Jeana Backman. Naturligtvis äro de båda väninnorna Sophie och Emilie mycket tillsammans, och då Zachris med dem —■ dels hos Rosenkampffs och Borgströms, dels på picknicker, konserter o. s. v. Under februari är det sålunda »dans mer än förut under hela min 6-åriga Hforsska tid». När stadens märkvärdigheter, kejserliga palatset, senaten, museerna m. m., skola beses, är Zachris med som vägvisare. Så kommer han ock med fem unga damer till universitetet. Och »i praktrummet, där Hans Majestäts Majestät står i kroppsstorlek, förklarar jag med ett