174 skaldekärlek. I bredd med dessa hj ärteangelägenheter intaga öfriga sidor af hans lif en mycket undanskymd plats i dagboken. Den 15 februari skrifves: »Afton: Hos Rosenkampffs och läser Ståndsparalleler högt. . Men apropos af läsning: dicat vel dixerit quispiam [= någon torde säga eller hafva sagt]: Hvad läser min herre nuförtiden? Ja Gudnåde. Courtoisie är så grufligt tidsfördrif vande. — Dock etwas — vi vilja tänka på saken.» Sedermera nämnes blott att han då och då skrifver ämne, afhör Blomqvist och Rein och läser hebreiska, att han opponerar vid en disputation, samt slutligen att han den 30 maj aflägger latinskt skrifprof »pro gradu», hvarvid han författar en uppsats »om orsakerna till påfvemakten ökning under medeltiden». Han har »assessorer», d. v. s. är orolig för utgången, väntar sig admittitur och blir mäkta glad, då han af en bekant — själf har han åter ej vågat gå för att höra på utslaget, och Blank hade glömt bort hans uppdrag härom — får veta att han fått första approbatur. »Hej, kypare — en bouteille portvin, skål för påfvarne och vivat hela hierarchien! Vivat Academia! vivant assessores!» Föga mera få vi veta om hans »kondition» hos Strömborgs. Rummet är icke särdeles trefligt; efter att ha beskrifvit det, tillägger han: »Sagde logis bebos, utom mig, af ett krypregemente torackaner, som naturligtvis söka göra sina äldre rättigheter gällande. — Rummet bredvid begagnas af Strömborg själf, och oss emellan existera, prisad vare den tillstängda dörrens gleshet, inga hemligheter.» Kaptenen och hans fru voro »rätt hyggliga människor» och »recommenderte unga herrn till sträng curans». Också antecknar informatorn tre gånger att