176 skai,dekäri,ek. dem att också ställa till kalas med det första och bjuda så många österbottningar de kunna, »så att vi kan ha trefligt och dricka en och annan natt tillsammans». Det hela slutar med gräl, tillställdt af »somliga mosiga gubbar», hvarvid dock August von Essén »med styrka och pathos» ropar: »Fy! fy! goherrar, att sådant skall äga rum vid österbottniska afdelningens terminsfest!» Mera ideella moment saknas dock ej: Cygnaeus, sydösterbottningarnes kurator, »talar yppigt blomster-rikt»; för Snellman talas varmt och hurras kraftigt, och likaså hurras för professor L,agus, som troligen inbjudits af samma skäl som kort förut, då »ett dussin gubbar par hazard sammanträffat hos August Essén», hade föranledt en hyllning för honom. Han hade »talat liberalt vid bibelsällskapets årshögtid, och som inga andra gjort min af att tacka honom, så företa vi oss att vandra en corps dit i grannskapet utanför L,agus, grena ut vår lilla hop så stor som möjligt, och ropa vivat och ett harmoniskt hurra. Då släckas ljusen i en hast därinne och ansikten visa sig på rutan. Men vi tycka att vi gjort väl ifrån oss. Projecteras också pereat för en annan, men vi äro för få.» Denne andre är naturligtvis rektor, Pipping, hvilken Topelius efter inskriptionen tackat i sin dagbok »för det allra vackraste tal som någonsin en regementschef hållit till sina lydiga, väl exercerade och väl subordinerade rekruter», ett tal, »som så ögonskenligen öfvertygat oss att vi äro ena fän». Rektor hade genom beslut af afdelningens majoritet ej varit bjuden till terminsfesten, och han ökade längre fram på våren sin meritlista med att icke tillåta hållande af maj kalas, »af skäl som han ej kunde yppa, såsom de nesliga orden lydde». Men, säger Topelius i dagboken, »Pipping hatar och fruktar ali ésprit