Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGENS VAIy.
177
de corps, det vete vi förut, och nu befaras kanske ett och
annat pereat i hettan.» Han tillägger: »Det är sant, han
har vår tack, sådan han den förtjenat, och ett allmänt
bifall beledsagade den djärfva academiska hämnd, som
någon på corpsens vägnar nyligen öfvade mot
Magnificensens rutor.»
Och så ännu ytterligare ett starkt nedstämmande
intryck.
Två studenter ha under terminen dött i lungsot,
bland dem en från Nykarleby, Schale. Så skickar en
tredje sjuk kamrat, Mathlin, bud efter honom. Han
kommer, ser kamraten »affallen som ett skelette,
förtärd till inre och yttre, men med den vackraste rodnad
på de infallna kinderna». Det skär honom i hjärtat, då
den sjuke fortfarande har godt hopp om att bli frisk och
ber honom komma oftare. »Jag hann ej fullgöra löftet
därom. På tredje dagen efter detta var han död. Så
litet vet människan om sitt sista.» Och vid kamratens
begrafning skrifver han:
»Femtio kamrater följa Mathlin till grafven, mötande
ryska soldater taga mössan af och skyltvakterna vända
gevärskolfven mot marken — en vacker sed! Ceremonien
är enkel och kort — intet kors eller sten täcker grafven,
och knappt upptäcka vi nu mer det rum, dit vi för kort
tid sedan gömde vår vän Schale till hvila. Bedröfliga
lott att försvinna så snart, så spårlöst från jorden! Där
tänkte väl mången af oss, som med högtsträfvande hopp
drömt om rykte och odödligt namn: skall äfven jag
engång förgätas så snart, att en sörjande vän ej vet hvar
min brutna förhoppnings blomma är gömd, sedan några
få solar gått ned öfver min tidiga graf?»
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
