184 skaldekärlek. mig henne åter, som var min ljusa ängel — och Gud sörje för morgondag!» Hans stämning förbättras naturligtvis icke af att samtidigt vicekansler förbjuder den påtänkta allmänna studentfesten till Porthans minne på hundrade årsdagen af hans födelse, den 9 november. Vi behöfva icke här närmare redogöra för historien om detta förbud och för den terminsfest, hvarmed öster-bottningarne i stället firade Porthans minne; skalden har ju själf femtio år senare däraf gifvit en åskådlig framställning. Blott ett par smådrag må tilläggas. När vicekansler, general Thesleff, ansatte Cygnaeus för förslaget till Porthansfest, sade han, enligt hvad dagboken förmäler, bland annat: — Och hvad ha vi att göra med Porthan? Han var en svensk professor och vi är ryssar, vi. Kejsarn [med hårdt k!] blir arg. leke underligt då, om Topelius, hvilken varit med i den deputation, som sedan sändes till Thesleff, därefter kallar honom: »du petrificerade burlackism!» Om festen säger han, att hans stämning i början var störd: han ångrade att ej ha satt i verket ett föregående afton framkastadt förslag att genom natten fara efter Runeberg till Borgå, och därom fick han nu höra »oupphörliga och odrägliga frågor . . Men till min heder kan jag försäkra, att jag snart glömde min egen lilla person vid de stora namn som här nämndes, prisades och förherrligades.» Och det var verkligen en de stora namnens fest. Tal för Porthan, Franzén, Iyönnrot, Runeberg, Snellman och — Martin Luther, hållna af Cygnaeus, Stenbäck och andra, Castrén som »talman» vid förberedelserna, verser