lagern vunnen. 199 Nu hade Topelius ytterligare kunnat deltaga i afgörandet af åtskilliga frågor rörande promotionen, t. ex. val af allmän kransbinderska — hvilken vid denna tid, med biträde af sina vänninnor, skötte om bindningen af alla magistrars kransar. Men han föredrar att resa hem den 21 maj. Och han fröjdar sig öfver att efter tolf år åter vara hemma tidigt en vår. Hans stämning uttryckes mycket noggrannt genom följande anteckning: »Var mödan stor och assessorerne många, så är nu i stället hvilan grundelig och hvilotimmarna långa. — Ah 9a! Det är ej utan sitt lilla behag att, obekymrad om hela världen och makligt utsträckt på den mjuka sophan, röka sin smakliga pipa i ro och aldrig »sörja för morgondag! Mig brydde framtidens dunkla drömmar — de sjönko med ens i dunklet tillbaka — mig bländade kärlekens tör-niga rosor — de bleknade bort, de bitterljufva. — Mig brände en dunkel visdomstörst — en droppe var nog att sofva dess brand. — Och nu står jag här, fattig på framtid och kärlek — och fattigast af allt på visdom — ack! Det var en förflugen suck. Så grönskande grön är nu Guds vackra jord, så glänsande blå är himlen, så glittrande klart den ilande älfvens vatten, att ingen sorglig tanke kan rymmas i ett ungt bröst, och västanvinden kysser suckarna bort i deras födsel. — Nu ut. — Nu ut! Jag har många viktiga värf att besörja — pilars planterande — rönnars kvistande — metmaskars plockande — ty jag skall ut med min gamla fisklycka — och är lyckan god, så fångar jag en scarabee i flykten och diktar en visa om den sköna våren.» Om hans hj ärteförhållanden säges, efter ett besök hos Iyithéns: »Thilda och Rosa — och vårt förhållande