Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
skaiydekärxek.
är nu ungefär negations negation, d. v. s. det riktiga, det
absolut sanna. Misstag eller ej — men jag fann flickorna
en smula tysta och styfva — det föll dem in att jag
förändrats. Men Moster föll intet sådant in.»
Om Emilie får man icke veta någonting direkt; men
rätt betecknande är, att han först talar om »pappa Isak»,
men redan efter en vecka ogeneradt om »svärfarsgubben».
Midsommarafton »knytes» som vanligt — men nu med
Emilie, icke med Thilda. »Allt lätt, gladt, violett —
rödt och blått ge violett — här ha vi violett — hvad
skall det beteckna? Allmän rådplägning — ja hvad? —
säg du — och säg du — nå ja, det må betyda
förhoppningar.»
Så blir det ett bröllop i staden, Zachris är marskalk,
håller för brudparet »det första och längsta tal jag hållit»
— inskränkande sig till upprepande af en psalmvers som
nyss sjungits. »Den moderliga naturen har ej skänkt
mig vältalighetens gåfva.» Men han och Emilie ha hållit
pällen mot hvarandra. Och efter en yrande polska, däri
både gamla och unga deltagit, förklara de manliga
päll-hållarne: »Det är en gammal sed — och brudparets
välgång beror därpå — att pällhållarne få en kyss af sina
moitiéer. Hvad var att göra? — det kalla förnuftet med
sina motskäl hade ännu ej hämtat sig efter polskan . .
Emilias läppar för andra gången!» — Den första hade
varit dukyssen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
