dagern vunnen. 193 Med dessa ord börjar Zachris den 4 juli beskrifningen öfver sin tjugutredje resa mellan Nykarleby och Helsingfors. Och denna resa uppvisar åter ett exempel på den parallelism, som i flere andra fall påpekats, men nu i omvänd ordning. »Bihanget» utgöres nämligen af mor och syster i »kurirkärra», gamla herrskapet Iyithén i en vagn och kusinerna i en annan, med Zachris på kuskbocken; in summa: »5 hästar —■ 3 flickor — 2 fruar, en rådman och en half magister, hvilka alla, hästarna undantagna, på fullt allvar fattat den lofliga föresatsen att ha roligt.» Och roligt har man på den sju dagsresor långa färden, som nu går »Tavastmovägen» genom Ilmola — där »Ilmola-faster» besökes — Tammerfors och Tavastehus, där kantor Finström nu bor. Flickorna ha roligt åt »tre ting af min uppfinning: min örtagård, mina Cajs a-Lisor och min Ranssi [= Krans, vanligt hundnamn] — ty »ptrooh! där är en blomma vid vägen», och »hyvää päivää Cajsa-Lisa!» och »Ranssi! Huuti, Ranssi!» — voro utrop som jämt återkommo och icke så sällan hade sin riktighet.» Åtskilliga märkvärdigheter betraktas: Kyröfall, fabrikerna i Tammerfors och — en lysmask, något som flickorna aldrig sett. Dessutom är man med om ett bondbröllop och »lämningarna» af ett annat, där den aderton-åriga bruden burit sin skrud i 39 timmar. — Men på gästgifvargårdarna ligger Zachris icke nu vaken, om man ock ibland »slumrade syskonsäng allt hur det föll sig.» Efter ankomsten till Helsingfors, den 10 juli på kvällen, ha de resande fyra dagar på sig för att vara färdiga till en rad af festligheter, hvars make Finland ännu aldrig skådat. Det officiella programmet lydde: Den 15 (onsdag): firande af universitetets 200-åriga tillvaro. Universitetet ger middag för 350 personer. 13