194 SK ALDEKÄRLEK. Den 16: Teologie-doktorspromotion. Handelssocie-teten ger bal. Den 17: Juris-doktorspromotion. Den 18: Medicine-doktorspromotion med middag. Den 19 (söndag): hvilodag. Den 20: Filosofiedoktors- och magister-promotion med middag och bal. Därutöfver ännu »brunnsbal» den 17 och 19. Jubelfesten och de fyra promotionerna firades alla i Nikolaikyrkan, som nu var så färdig att den kunde begagnas, men ännu ej invigd till kyrka. Därför begaf man sig hvarje dag härifrån till Gamla kyrkan, där gudstjenst hölls. Till Nikolaikyrkan gick man i procession från senatshuset (den 15) eller från universitetet. Den första dagen var processionen så lång, att när de eftersta ned-stego utför senatstrappan, hade de första hunnit uppför backen vid kyrkan. — Hvarje dag på morgonen gafs salut, och likaså sköts ett skott hvar gång någon promoverad fick hatt eller krans. Men redan dagen förrän »den stora veckan», som Topelius kallar den, ingick, hade han varit med om ett tillfälle, som på honom gjorde ett djupare intryck än en stor del af festligheterna. Han antecknar: »Två älskade namn. — Runeberg och Franzén! — älskade glans i vår dunkla tid, vi vänta er bägge i dag. Vi samlas i promenaderne omkring 100 för att emottaga Runeberg på ångslupen Helsingfors — och vänta länge. — -Då kommer slupen kl. \ 2 — vi strömma till och återvända med långa näsor: han har rest land vägen. Det var skada. Vi skulle ha sjungit så vackert. Däremot mötte vi vår Franzén vid Töhlö; det var en af de stunder i vårt unga lif, som ej så snart förgätas.»