i ijusets faders tjenst. 209 Och likasom han vuxit sig in i barndomskärleken, likaså växer han vid tilltagande ålder ut ur den; bandet löses utan yttre brytning, likasom det ej haft något yttre tecken. Men förhållandet till Emilie antager, i den ena punkten efter den andra, samma former, i hvilka redan den första kärleken rört sig, och det har samma obestämdhet som den förra förbindelsen. Och äfven denna nya kärlek blir i flere afseenden bestämmande för den gestaltning hans lif i öfrigt antager. Iyika genomgripande betydelse, som fosterlandet och kärleken, får för honom under dessa år äfven religionen. Den traditionella föreställningen om en hela tillvaron behärskande allgod fader hade han helt visst aldrig haft någon anledning att öfvergifva, om än dess makt öfver hans inre lif mattats genom de tvungna kyrkobesöken i Uleåborg. Vi ha redan omnämnt, att han våren och sommaren 1833 gick i kyrkan blott ytterst sällan. Följande hösttermin antecknas intet enda kyrkobesök, och så fortgår det ännu större delen af vårterminen 1834. Några impulser till ett kraftigare religiöst lif fick han helt säkert ej heller genom läsningen till teologie-examen. Tvärtom: då han för denna både fick förnya bekantskapen med Novum testamentum graecum och »roade sig med den nöjsamma Benzelius», verkade väl detta mera ett upplifvande af intrycken från skoltiden. Och dessa stärktes än mer, då han nu fick läsa ytterligare en tredje lärobok i teologi, af Schött, hvilken han fann vara »en hårdkokt lecture», och Enbergs moralfilosofi, som var »skarptänkt». Mera anslås han af Palmblads Palaestina; men det är snarare en historisk än en religiös syn på saken som leder honom att med ett tillagdt »bra sagdt» citera följande yttrande: 15