i ljusets faders tjenst. 213 man ordet till lifvets eljest oupplösliga gåta, först då vet man hvad man är såsom människa — men ej förr. Dessa ämnen — jag vet det väl —■ höra ej till de vanliga för bref, men med den innerliga tillgifvenhet jag har för min faster och dem som äro Faster kärast, har jag ej kunnat låta bli att yttra mig i en sak af så mycken vikt och som rör oss alla så nära och hvarpå så mycket, så oändeligen mycket beror.» Åter möta vi här ett exempel på huru en äldre medlem af släkten söker hjälpa och stöda en yngre och därmed på samma gång visa sin tacksamhet för det stöd han själf tidigare fått. Naturligt var ock att modern, då det gällde att följa det råd hon erhållit, fann det ligga närmast till hands att låta Zachris gå i skriftskola hos kusinen och skulle detta ske våren 1834. Emellertid förlades den allmänna konfirmationsundervisningen på Orisberg så tidigt, att Zachris ej kunde infinna sig därtill — han ville väl ej afbryta de akademiska kurser han påbörjat. Men detta lände honom säkert blott till gagn, ty den handledning han åtnjöt, då han sedan kom till kusinen, kunde därigenom få en form lämpad efter hans individualitet. Också blef det icke någon »skriftskola» i vanlig mening. Under de fem dagar han vistas på Orisberg får han, mellan lektionerna, som räckte två à tre timmar, i sällskap med kusinen besöka järnbruket, promenera, simma, samla insekter eller fara ut på insjön i ekstock, njutande af en »gudomlig» utsikt under en klar afton. Så samverka ljusa intryck från lifvet och naturen med undervisningen. Och ej heller denna hålles inom så att säga fackmässiga gränser. Utom bibeln och »De christnas tro» af Harms, hvilken han sedan får till skänks