220 det högre ijfvet. mig, och jag skall vara din vän och bror, liksom din oförgätliga pappa var min.» Äfven i andra fall möter oss en nära förbindelse mellan den religiösa stämningen och känslorna för hans egna. Så t. ex. när morfadern dör (hösten 1834) e^er Rosen-kampffs förlora en liten dotter, eller när han besökt kyrkogården, där den första fru Lithén är begrafven och med henne nio barn. »Det måste vara en skön grupp i himmelen att se en mor med nio små änglar rundtomkring!» Men också i hans eget lif spelar religionen nu en helt annan roll än förr. Han hade ju tidigt öfvat sig i att vara »ihärdig i det goda». Så var han ock redan sommaren 1834 1 kyrkan nästan hvar söndag, utom då han var ute i skärgården. Och på hösten läser han i sin Harms: »anse den söndag för ingen, på hvilken du icke varit i kyrkan», och säger därom: »jag beslöt att lägga det på minnet». Detta beslut följde han sedan så troget, att han den 3 maj 1835 för första gången under vårterminen försummade kyrkan — han besökte nämligen då Ellida, »det vackraste af alla i hamnen liggande fartyg». Ett par gånger kommer han för sent och står på gången, och äfven längre fram antecknar han, tydligen missnöjd med sig själf, sådana försenanden; en gång, hösten 1835, heter det: »försummat kyrkan oförvar andes genom ett snöpligt sölande.» I kyrkan anslås han särskildt då han åser nattvardsgång. »Det är något så oändeligen rörande att se en gäst vid Frälsarens bord, en människa med Jesus i hjärtat och tåren i det fromma ögat; man kan sätta sig i deras ställe och man känner samma känslor.» I synnerhet är