Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
det högre ijfvet.
Han är vår tröst, vårt hopp, vår glädje;
till hans barmhertighet vi vädje.»
Våren 1839 trycker sedan hopplösheten i hans kärlek
åter de religiösa intressena starkt tillbaka; också
antecknas dubbelt så ofta »okyrka» som kyrkobesök, och
bland dessa, tydligen som något ovanligt, »en gång en
hel gudstjenst».
På hösten heter det likaså för den 24 november:
»En ogudaktig domsöndag. Schack — ja till och med
trädkarl på f. m.
— Gud förlåter nog herrarna, därför att de förstå
mycket, sade madam.
— Om så vore, kära madam, så är vårt fel så mycket
större.»
Men julen medför åter en mer harmonisk stämning.
»Det är sällsamt hvad man lätt blir poetisk till sinnes
under den glada julen. Det kommer sig däraf att man
känner sig mera barnslig till mods än annars, och ali
barndom är poesie i sig själf.»
Så skrifves julafton, och juldagen heter det:
»Jul! och upp mitt unga hjärta och se gladt ut! Och
brinnen klarliga, mina ljus! Ty i tidernas natt gick det
himmelska ljuset upp i dag — och den klara stjärnan
öfver Bethlehem syns än i dag öfver air land.»
Han går i högmässan från 10 till 1 — förut hade han
under höstterminen varit i kyrkan blott fyra gånger —
och träffar på hemvägen Emilie. Bägge mötas nu i känslan
af att vara borta från sina närmaste; Emilie har ej
haft roligt på julafton, »det var så mycket folk hos oss».
Så träffas de i sällskap tre gånger. Under intrycket
häraf dansar han nyårsaftonen hos Thunebergs gladeligen
ring med barnen och spelar polska för dem. Men »hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
