240 de : högre lifvet. »Allt rätt vackert — åhörarinnorna aussi — allt en charme — allt utom moi-mëme, som var oklar.» Så om en tredje konsert, där han hört en »Geisterchor»: »Die Geister waren sehr hübsch.» — Och slutligen har han på en picknick sin förnöjelse af att en skräddare trippar med i dansen efter musiken af »Det fägnar mig af hjärtans grund [att nitton skräddare väga ett pund]». Likasom musiken återspeglar intryck och stämningar af ganska växlande art, kan den äfven hos andra bli föremål för mycket olika omdömen. Också på detta harmonins eget fält möter sålunda tvedräkten. I afdelningen diskuteras engång öfver frågan »om Bellmans sånger äro skadliga för moraliteten eller ej. — För de rena är allting rent, svarades — en himmelsk sanning.» Privatim debatteras likaledes frågan om Bellmans värde, och Ole Bull, som ger konsert 1838, blir af amatörer mycket ofördelaktigt bedömd, hvilket väcker Topelius' stora harm. Äfven Rosenkampff kritiserar denne konstnär, »som jag understår mig försvara. Hvilken försvarare! Men också, hvilka angripare, dessa Hforsiska amateurer, som intalat vår baron alltsammans!» Redan tidigare har han engång disputerat om musiken i allmänhet med baronen, som säger: — Vi ha exempel att musiken dödat människor genom nervslag. — Men vi ha exempel att den uppväckt (sken) döda och det är mer, svarar Topelius. Det är icke omöjligt, att detta yttrande hade en underförstådd mening, syftande på det nya lif Emilies musik hos honom hade väckt. Säkert är åtminstone, att genom umgänget med henne hans musikaliska intressen blefvo i mycket hög grad stärkta och fördjupade.