254 det högre lifvet. Stenbäcks böcker: Noachs ark eller fan i båten m. m. af den genialiske Fahlcrantz.» Tidtals föreläser han rätt flitigt skönlitteratur hos Iyithéns, ibland ock hemma på Kudnis eller hos Rosenkampffs. För flickorna på Alörn deklamerar han Gustaf III:s Helmfelt eller berättar han sagor — sannolikt redan, åtminstone delvis, af egen tillverkning. Af sin ställning som »prognost» är han rätt intresserad. Så säger han, då han läser en historisk roman: »Det är en fröjd att läsa, då man höres med deltagande. Därjämte är jag glad att kunna lämna en och annan historisk upplysning.» Och belönas han för läsningen med kyssar, så förklarar han: »För en sådan lön ville jag väl läsa i flere herrans veckor.» — Äfven kamrater redogöra ibland för hvad de läst och öfverallt resoneras ifrigt om litteratur. Härtill kommer naturligtvis allt hvad han läste på egen hand, såg på teatern, sjöng eller hörde sjungas. Ställen ur diktverk citeras ock talrikt i dagboken, särskildt som motton; men somliga af dessa citat äro möjligen tagna ur andra böcker, där de anföras. Bland hans anteckningar finnas äfven, likasom bland faderns (i: 122), ett par samlingar af sådana citat. Den litteratur, med hvilken han sålunda under studenttiden på olika vägar gjorde bekantskap, var rätt vidsträckt och mångsidig. Att ingenting af den inhemska bokpressens fåtaliga produkter gick honom förbi, därom kan man vara viss, och knappast blef heller något mera betydande litteraturalster från Sverige honom främmande. Som man lätt kan förstå, intar Runeberg en mycket dominerande plats i kretsen af hans poetiska intressen.