,-trängaspei, i skaldehjärtat. 255 »Eldsvådan» i Helsingfors Morgonblad (1834) finner han »ganska treflig». Längre fram bli Ungdomen, Jägargossen, Roddaren, inledningsdikten till Hanna, Den enda stunden och i synnerhet Källan uttryck för hans egna stämningar, och anknytningar finnas äfven till Svartsjukans nätter, hvilka denna tids ungdom senterade vida mer än senare generationer. Topelius omtalar engång »det så omtyckta originella kraftspråket» i denna dikt. Allra starkaste intrycket gör dock på honom Hanna. Två dagar efter det dikten utkommit, söndagen den 11 december 1836 på morgonen, studerade han den och »förtjustes af den rena, klara natur som andades genom den sköna dikten från början till slut». Äfven härutinnan mötte han dock hos andra olika meningar; när han kort före jul läste dikten högt hemma på Kudnis, sökte han tillika »bibringa Jeana Backman en högre tanke om författaren. I allmänhet har Jeana, lik mången annan, intet öga att urskilja det rent naturligas företräde framför det konstlade, detta senare må vara huru grant som helst.» — På nyåret 1837 läser han åter dikten hos Lithéns och säger därom: »Ack du täcka Hanna! Alla människor äro förtjusta i dig, och så äfven här, undant. Albert, som somnade undertiden.» Hvilken ställning han intar till Franzén är redan omtaladt. Och när han återlämnade dennes arbeten till nationsbiblioteket, »tackade jag därvid inom mig den store skalden för det verkligt sköna, lifliga intryck hans rena, herrliga poesie gjort på mig.» Likaså känna vi redan hans beundran för Tegnér. I bredd med Svea tyckes Axel ha på honom verkat djupast: han lärde sig sommaren 1834 utantill flere ställen därur och skrifver kort därpå, under resan till Helsingfors: