,-trängaspei, i skaldehjärtat. 259 — Ni vet hvad jag är. En flicka ur hopen, en skådespelerska, en leksak, som ni i dag smeker och i morgon bryter sönder. Pjesen torde ha sina stora fel, men effectfull är den och dess språk är hänförande vackert.» Hernani, som han likaledes såg i Nykarleby, två dagar efter Angelo, finner han däremot vara »ett missfoster, ett oting i afseende på dess idee; en onaturlig och afskyvärd hederskänsla, denna Hernanis!.. Men äfven denna pjes har sin goda effect och sitt sköna språk, liksom alla Victor Hugos stycken. — Carl V, ehuru i pjesen ofta nog episodiskt framträdande, ger en lyftning åt hela stycket, som det annars skulle sakna.» I bredd med de högtidligare dramerna — äfven Shake-speares Hamlet och Othello omnämnas — kan han ock ha hjärtligen roligt åt lustspel sådana som Nestroys Iyumpaci-Vagabundus, originalet till Andersson, Pettersson och Lundström, eller Rochus Pumpernickel, hvarom säges: »Jag minns mig som knappast i min lefnad på en kväll ha skrattat så mycket.» Likaså läser han hösten 1834 med förtjusning Holberg, af hvilken han tidigare sett stycken uppföras; ja hösten 1832 hade det varit påtänkt att på Kudnis ge Don Ranudo di Colibra-dos, hvarvid titelrollen skulle utföras af »Herr Pegasen-hjelm». Nu heter det att »Holbergs tokiga comedier narrade mig att slarfva med tiden»; särskildt nämnas Jeppe på berget och Ulysses från Ithaca, »en galen pjes». Senare läser han »Paltzgrefven» högt för mor och syster. Romaner studerar han fortfarande med lifligt intresse, men med alltmera utvecklad kritik, för hvilken han äfven söker att nå allmängiltiga principer. Härtill medverkar sannolikt att han läser de svenska nyroman-