26o det högre ijfvet. tikernas tidskrifter Polyfem och Svenska litteraturföreningens tidning. Om den förra säges sommaren I834: »Den boken har verkeligen ett högt värde; visserligen gifver den en mängd litteratörer och litterära skrifter svidande slag »med sin satyrs bockfot på deras äras säte», men så kunde ock nämnde skrifter behöfva sina skrapor. Dessutom och hvad som är af högsta värde, finnas där en mängd andra utmärkt goda och intressanta artiklar, mest in philosophicis.» Anledning att tillämpa de kritiska synpunkter han hos nyromantikerna träffat finner han snart nog, då han som föreläsare får del af andras från hans eget afvikande omdöme. Hösten 1835 läser han hos Iyithéns högt en roman af Rellstab, Algier och Paris. Med den för honom utmärkande fördragsamheten säger han först: »Den är mycket omtyckt af damerna, och jag låter gärna folk behålla sin goda tanke om någon sak eller person så länge som möjligt.» Men så fortsätter han: »Enligt mitt, visserligen icke critiska, omdöme, höjer sig denna roman alldeles icke öfver hopen af det slags litteratur, som Svenska Litter. fören:s tidning så träffande kallar fabriksromaner.» Kort förut säges åter om Zschokkes Alamontade, att den är »ett mästerstycke af människokännedom, en tafla full af charakterer, där just dessa charakterer måste leda till den oväntade utveckling berättelsen får. Det är just felet öfverallt, att man låter händelserna leda characte-rerna och icke tvärtom.» Så tillägges: »Boken rörde flickorna nästan till tårar, ehuru de ibland voro missnöjda med hjälten.» Och så — hvad som väl för honom var viktigare än de litterära principerna —: »Belle que vous ëtes, ma fille!»