sträng aspei, i skaldehjärtat 263 en riktning, ett mål för sina krafter, på det att dessa krafter icke, i brist af något sammanhållande, enhet i sträfvandet befordrande mål, må genom sin allmänhet upplösa sig själfva och blifva onyttiga och fördärfliga, både subjectift för andens fria utveckling och objectift för den stora massan af den läsande publiken, som sällan annorlunda än efter ytan pröfvar och bedömer värdet af en litterär produkt. Riktade åt förenämnda moraliska mål och byggda på ett mångsidigt studium af människan, äro därföre Bul-wers romaner af ren moralisk tendens, men af den sällsynta moral, som är hvarken söt, sur eller fadd och, fastän ofta framkallad äfven af de till utseendet mest triviala och hvardagliga saker, likväl aldrig, såsom hos moralisterna af den classiska skolan, genom sin afsiktlighet förefaller oss tråkig och genom sitt practiska dygde-skrikeri tröttande. Practisk, det är just ordet, ty Iyafon-taine et cet. för alltid i skölden: käre läsare, gör bara som du ser dessa mina dygdehjältar göra (var öm, känslofull, gråtmild och lär dig äfven vara oskyldig!) och bry dig om ingenting vidare! Men Bulwers moral kan med allt skäl kallas theoretisk, ty den måste inhämtas genom egen åskådning (theoraein) och en genom egen eftertanke vunnen lärdom. O huru mycket ädlare, upphöjdare och sannare är icke denna moral! Men Bulwer har ingalunda för detta sitt moraliska syfte uppoffrat det sköna i framställningen och den rikedom i fantasien, hvarförutan ingen dikt är fullkomlig och intet intresse möjligt. Han älskar att, ibland det brokiga vimmel af charakterer, som konstrikt grupperade upp-lifva och mångfaldiga hans taflor, framkasta någon mäktig och moraliskt stor individ, i hvilken läsarens