,-trängaspei, i skaldehjärtat. 265 Rottecks Allgemeine Weltgeschichte. Författaren, heter det här, »är en liberal man» och han »har behandlat historien som ett lämpligt ämne för en polemik mot alla antiliberala ideer»; fakta äro bisak, ja de förutsättas ibland såsom kända, omdömet är hufvudsaken. »Må vara, sådant låter säga sig. Men därvid lämnar han ej läsarn det minsta rådrum för eget tycke . . och det finns väl knappt någon historie, hvari der Verfasser spelar en så viktig, dictatorisk rolle som i denna Rottecks Weltgeschichte. Och detta leder till frappant a resultater: medeltiden är blott barbari, Alexander Magnus är ej annat än despot, Henric IV en vällusting och Carl XII en fullkomlig styggelse. — O der liberale Rotteck!» Men så heter det ock: »I mycket annat är Rotteck prisvärd, såsom i mången allmän charakteristik och i den methoden att tala om land och folk förr än om deras historia, men i synnerhet genom en rik och praktfull stil, som ofta målar beundransvärdt.» Och så i september 1839 detta omdöme: »Geijer, Svenska folkets historia 2 delar. Geijer har blifvit jämförd med Tacitus, och ej så orätt. Samma uttryckets djup, samma ordets nerf — samma korthet i stil, samma skarphet i blick och säkerhet i omdöme hos båda. Och därjämte hos båda det orubbliga lugn som aldrig får saknas hos en stor historiograph. Det är ett nöje och en vinning att läsa Geijers skrifter.» Äfven på det litterära området återfinna vi alltså hos honom samma utmärkande drag som eljes: rik mottaglighet för olikartade intryck parad med sträfvan att underordna de enskilda företeelserna allmänna synpunkter; bestämd personlig mening om värdet af hvad han