266 det högre lifvet. erfar, men utan ofördragsam dogmatisk blindhet för det goda som kunde finnas äfven i förbindelse med hvad han klandrade. Öfverallt möter man skaldesinnet, där förståndet nog får taga ut sin rätt, men dock såsom tjenande en högre makt: hjärtat. * Men arten af de intryck han mottager bestämmes dock ytterst af hans individualitet, och litteraturen står sålunda, likasom musiken och naturen, i den närmaste förbindelse med olika sidor af hans själslif. Detta visar sig icke minst i de motton han väljer, ty bland dem finnas äfven sådana som (April 1838) Luthers Wer nicht liebt Wein, Weib und Gesang, der bleibt ein Narr sein Leben lang, eller (juni 1839, då Emilie rest): sitter ensam som fågelen, som fågelen, som sjunger högt uti toppen. Barnvisa. Eller slutligen efter återkomsten från Löparö: Väl har verket skridit, men med bättre flit det skridit bättre. Thomas Hane. Också med naturkänslan förbinder sig poesin, t. ex. på Iyöparö: »Aftonen vacker — då går jag ensam ut åt klipporna . . och metar och får stora abborhj ältar. Det är trefligt i ensligheten med stormen och hafvet och klipporna och