268 det högre iylevet. han nyårsaftonen 1834 får två »stöp», bägge blanka och vackra, säger han: »Om det betyder andelig utbildning, så är jag nöjd.» På nyåret 1835 lekes en lek med spådomar för olika kort. Han får flere gånger å rad klöfver kung, hvartill hör en gynnsam spådom, och sällskapet skämtar däröfver. Men, heter det så, »är det då så alldeles omöjligt att föreställa sig en vink af framtidens genius? Jag åtminstone är icke den som svarar nej, fastän jag visserligen ej bereder mig på så ljusa utsikter som det välsignade kortet lofvar.» Men senare (1838) kan han, då det åter i en lek med kort skall försökas hvems lycka är starkare, säga: »min lycka är stark, ty jag är född på dagen Felix — och min lycka vann — vinner kanske icke i giftermål, lyder ordstäfvet.» Och då han sedan på resan till Helsingfors 1839 ligger vaken på gästgifvargården i Lappo, börjar hans »öfversättning af diverse orediga tankar d. 25/26 jan. midnatt» med orden: »Vare sig hur som helst, men jag tror på öde. Skickel-serna passa alltför underligt ihop för att vara en slump. Min stjärna har varit blid allt hitintills, min ängel har varit huld i allt yttre och en del inre — jag undrar om den är döpt till Felix?» Men när han på detta sätt oupphörligt frågar sig hvad lifvets företeelser betyda och i dem kan se uttryck för högre andliga makters verkan, då får helt naturligt för honom verkligheten lätt en symbolisk betydelse. Ett synnerligen upplysande exempel härpå ha vi från våren 1834. Han ser en likprocession uttåga från universitetshuset, och vet att den döda var en vaktmästardotter, en ung flicka om 15 år, som varit litet rubbad till sitt förstånd, men säger ändock i en parentes: »man vore frestad att tro, att det var Iyibertas academica som begrafvades.»