enhet i mångfald. 2 77 vaknad flicka, som i halflutande ställning och med upphöjdt pekfinger söker erinra sig en vacker dröm. Det är en brunette, somliga säga lik m:lle Holm.» Själf tog Topelius lektioner för universitetets ritlärare Kruskopf och omtalar då och då att han ritat ett och hvarje: bland annat ur minnet Mathildas porträtt, »och det blef så likt, att jag hade innerlig glädje däraf». — När han är bjudare till terminsfesten 1834, åskådliggör han i dagboken genom bilder huru han tog sig ut i frack och huru ryssarne gjorde honnör för honom (se s. 57). Iyikaså illustrerar han med små pennteckningar i marginalen hvad dagboken har att berätta för en del af sommaren 1836 (juli och i—11 augusti). Lika mångsidiga som hans intressen voro ock skiftningarna i hans stämningslif. Så glad och nöjd han än i allmänhet var, kommo dock ibland plötsliga anfall af dysterhet. Så kan han i februari 1834 anteckna: »Om aftonen var det piquenique, som var mycket besökt, men jag satt på min kammare tout seul. Förunderliga tankebilder genomkorsade mitt hufvud, jag fruktade mig själf, likasom en som har ondt samvete, och dock visste jag af intet synnerligt. Det lär nu engång ligga i naturens ordning att enhvar har sin mörka stund.» Så mycket mer kunde då stämningarna växla när de framkallades af bestämda orsaker, impulser från hvad han i lifvet erfor. Och som vi ha sett, bjöd honom lifvet i rikt mått anledning till jubel och smärta, njutning och försakelse, kärlekens lycka och kärlekens ve, passion och själf besinning, ungdomsdjärfhet och hopplöshet, fosterländsk hänförelse och fosterländsk harm, försjunkande i Gud och »pilgrimsfärd från Jerusalem».