294 det högre lifvet. Då det i februari 1836 är slädparti i Nykarleby och han gärna ville vara där, säger han: »Jag försökte spänna min goda inbillnings strängar rätt högt; jag tänkte: månne du ej, arbetande med din viljas hela makt, skulle kunna förflytta din själ dit och andeligen åskåda hvad du nu blott gissar till. Jag tillslöt ögonen — jag tänkte mig med ens i NyCarleby och det så klart det var mig möjligt. — Förgäfves! Ingen själavandring blef af. Men jag hade också läst mycket i dag och det afnöter alltid för ögonblicket fantasien.» Då sålunda ingen sida af hans jag undflyr hans observation och inflytandet af hans sträfvan efter fullkomnande, fortsätter han på egen hand det uppfostrings-arbete fadern påbörjat. Det ögonskenligaste beviset därpå är en uppteckning (från hösten 1834) faderns råd till honom (1: 387), försedda med tillägg, i hvilka han påminner sig själf om de egenskaper han anser böra stärkas och utvecklas hos honom. Därtill sluter sig »pröfning i hvarje vecka, börjad den 10 november» och fortsatt i åtta veckor. Här ger han, med olika tecken, sig själf vitsord rörande sin förmåga att under veckan öfva följande egenskaper: sanning, oegennytta och ärlighet, gudsfruktan, charactersstyrka, välde öfver sig själf, flit, ordning, outtröttelighet, rena tankar, tålamod, måttlighet och sparsamhet. Men ej nog härmed. På samma papper finnas ock, med öfverskrift »nulla dies sine linea», anteckningar för åtskilliga dagar i oktober och november samma år, rörande egenskaper som han tycker sig ha utöfvat. Jämföras dessa anteckningar med hvad dagboken har att förtälja för samma dagar, så lämna de rätt intressanta upplysningar om arten och omfånget af hans själfran-