enhet i mångfald. 29 7 vargen ref sönder ett lamm i sänder och icke två? att crocodilen var nöjd med en människostek i gången och icke spisade två? Att Cain klubbade bara Abel och icke Adam och Eva med? Visst icke, mina herrar. När begynte då lyckan? Hos pilten i vaggan? Men hvad vet du om icke pilten har ältan? Men han har den icke, säger du. Men han kan få den, och kallar du det lycka att ligga och vänta på ältan? Kanske Lyckan börjar hos ungdomen? Pojkarne slåss, ungherrarne duellera, flickorna gnabbas, de unga damerna baktala hvarandra — är det lycka he? Nå men bästa herre, det händer icke med alla och så finnas saker som uppväga — Pah! Jag säger er, det kan hända med alla och och — Men, om det icke händer? — Om? — alldeles rätt — om det icke händer! icke, det är alldeles detsamma som intet. Således om intet händer, så händer lyckan. Intet händer = lyckan händer. Men om jag tar likastora från likastora så blifva de återstående likastora. Tag bort de bägge hänàelserna, så blir Lycka = Intet.» Men denna dialektiska förmåga använder han ock för att nå mera positiva resultat. Så bevisar han redan tidigt genom en logisk slutledning att »för att hinna vår bestämmelse (som är att eftersträfva det fullkomliga) måste vi känna och förstå det sköna.» Och det är därför äfven på fullt allvar han i termer hämtade från tidens filosofi behandlar frågan om harmonin. Så finner han det onda vara »den princip hvilken torde kunna betraktas som det positiva sträfvandets negativa motsats, och hvilken således vore det — (minus) som i förening med det positiva + (pius) skall åstadkomma det o (noll), hvilket efter Okens skarpsinniga