sångarskola. 307 Visserligen kan å andra sidan själfva språkformen sägas vara synnerligen brokig och till synes beroende på ögonblickets infall. Så användas icke mindre än åtta språk: svenska, finska, tyska, franska, ryska, latin, grekiska och hebreiska. Det sistnämnda förekommer dock blott i motton (ett från Job och ett från Psaltaren), och det samma gäller merendels äfven grekiskan, som ej heller ofta användes. Ryskan återfinnes ännu en gång i ett »Jebauh Jekaterinoslavski tusan Nischnej Novgorod jäkeln» (sommaren 1833), men ock som ett ganska verkningsfullt: »Bosche moj, bosche moj. Gensdarmen», användt såsom motto för oktober 1837, då händelsen med gendarmen inträffade (s. 81). Finska förekommer blott då samtal på detta språk återges, latin åter i något större utsträckning. Oberäknadt motton och citat äro flere månader af 1833 karakteriserade genom korta satser på detta språk, och när Östring dör (mars 1836), egnas honom ett eftermäle (Funebria justa) på latinsk prosa, sammansatt af uttryck från de psalmer på detta språk, som ingingo i gamla svenska psalmboken. Slutligen finnes för augusti 1836 ett längre uttalande på latin uttryckande de känslor månaden hos honom väckt. Det är tydligen afsedt att vara rytmiskt, men något egentligt versmått kan icke konstateras. Än mer användas franska och tyska. Rätt stora partier af dagboken äro affattade på dessa språk: episoder som gälla »stoftblommor» omtalas på franska och känslorna för Emilie uttryckas, när stämningen blir hög, på tyska. Detta tyckes redan innebära en sträfvan till kontrastverkan, att döma af hans eget omdöme om dessa språk (1834). Han sätter franskan långt under tyskan. »Franskan är ett hvad vår tid kallar vackert språk; men