308 det högre lifvet. Tegnérs träffande ord: »Jollrande hoppar du fram och ljuger och complimenterar» teckna det alltför sant för att det skulle falla mig på läppen. Tyskan däremot är ett ädelt, manligt, djupt språk, fastän det, likasom svenskan, torde ljuda hårdt i utländska öron.» — Detta hindrar naturligtvis icke att han kan med känsla och öfvertygelse använda citat sådana som »Le coeur — un abyme!» eller (oktober 1838), efter Archimedes' »Heureka! Heu-reka!» Bérangers: »C'est Tamour! Tamour! Tamour!» Oaktadt han tog lektioner i båda dessa språk, finner han sig dock ha anledning »hoppas att intet critiskt öga läser min föga grammatikaliska fransyska», och äfven tyskan behandlas med rätt stor ringaktning för genus och kasus — emellanåt kunde man tro denna vara afsiktlig. Så mycket mera omsorg egnar han svenskan. Visserligen berättar han, att Nordström i stipendiatexamen »gjorde några frågor i svensk grammatique, som jag hjälpligen besvarade utan att här i världen ha läst någon svensk gramatika». Men han hade dock redan 1833 på auktion köpt »Svenska språket i tal och skrift» (af Botin), och hans språk är, några få provincialismer oräknade, mycket vårdadt. Han undviker tydligen upprepning af samma ord på flere ställen i meningen och ändrar någon gång ordföljden för att få satsen klarare. För ordens valör har han ett fint öra. När Sophie en morgon på resan till Helsingfors säger till Emilie: »Du är så klar i dag», finner han detta klar vara »ett förträffligt ord.» Men när Blank engång hviskar: »Emilie tar sig bra ut i afton», säger han: »Det är ett ledsamt ord: ta sig bra ut. — Emilie är söt i dag, det låter då något.» Likaså är han mycket benägen att använda språkets tillgångar på lek, särskildt då därigenom en antites fås