SÅNGARSKOLA. 309 fram. Han omtalar »en snödag och söndag på engång», eller »himmelskringdansande snöflingor och jordkring-skojande yrväder»; eller säger han: »Emilie spelte Norma. Skönt, exequeradt skönt af skönt på skönt.» Stundom öfvar han sin språkvirtuositet i längre perioder, såsom då han sommaren 1839 gör en utflykt till ett ställe, kalladt Tammelund, »där thée requireras — thodium consumeras — käglor handteras — Tammelunden inspecteras — en intagande lund efter min mening och fleras — under höga sköna hvita björkar promeneras — musiceras — funderas — botaniseras — Campanula persicifolia examineras — admireras — »Ach wie schön ist dieser Abend» quintileras — och ekot proberas — en glänsande vacker flicka, som Gustava tituleras — courtiseras — slutligen souperas.» — Men så kan han ock ännu som nära tjuguettårig finna det mycket roligt att använda det slags språk, där t. ex. Emilie heter Edevemidivilidivi. Af hans sinne för det antitetiskt tillspetsade ha vi redan sett många prof. Det utvecklades, äfven det, naturenligt därigenom att hans inre lif oupphörligt rörde sig i motsatser. Huru ger det sig ej, kan man säga, af sig själf, att vid resa från Nykarleby till Helsingfors tala om »den lilla värld som för mig är allt», i motsats mot »den stora värld, som för mig är intet» (s. 120). Så framspringa ock ur starka stämningar sentenser sådana som dessa: »En dag af full fröjd är bättre än ett år af half», eller: »Två saker tror man lätt: det man hoppas och det man fruktar.» Eller detta så innehållsrika yttrande om Nykarleby kyrka nyårsdagen 1839: »Dess yta är icke mycket efter denna tidens begrepp om smak och ele-gance, men i dess inre vaknar så gärna den evighetsfläkt som lyfter andaktens sväfvande vingar åt skyn. Här