SÅNGARSKOlyA. 319 Och när han Kristi himmelsfärdsdag 1836 skrifver en kort religiös betraktelse öfver dagens betydelse, sätter han öfver början och slutet däraf de musikaliska termerna 8:0 — loco, angifvande att han höjt sig öfver det vanliga. I bredd med hans eget känslolif ha naturligtvis äfven samtida författares exempel kunnat inverka på hans framställningssätt. Ja engång (1835), då han särdeles utförligt och målande skildrat en dag på Kudnis, eller rättare låtit »dagen» tala och berätta om honom själf i tredje person, antecknar han sedan i marginalen: »Det syns, att förf. nyligen läst Hvardagslifvet». Men detta bevisar blott än mera afgjordt att han, då han skref sin dagbok, tillika leddes af en bestämd lust för konstnärligt skapande, medan de medel han därvid valde, stodo i full harmoni med de kraf dagbokens andra uppgift, klargörande af hans egen själshistoria, ställde på uttrycksmedlen. Och de exempel vi här anfört kan läsaren själf lätt mångfaldiga genom att ur denna synpunkt betrakta de utdrag som i det föregående meddelats. Iyikaså gäller hvad här sagts i afseende å framställningens mera formella sidor naturligtvis lika mycket, om ej mer, med hänsyn till sträfvandet att ge stämningarna så starka och situationerna så åskådliga uttryck som möjligt. Men äfven såsom helhet betraktad röjer dagboken tydliga spår af ett konstnärligt förfarande. För större delen af dessa år affattades anteckningarna senare än de äro i dagboken daterade. Och hvad detta förhållande verkar, det kan bäst karakteriseras genom Runebergs ord i recensionen af Främlingen från Norden: »Hvar och en har erfarit och vet huru olika man uppfattar förhållanden som man genomlefvat och förhållan-