sångarskola. 313 nämnas »åkerbär i partie». Men sådant har för det stora hela ytterst ringa betydelse. Och den uppriktighet och stränga själfransakan författaren öfverallt visar göra troligt, att där en omformning af det faktiskt passerade möjligen försiggått, denna då mera innebär ökning eller minskning af intensiteten i de känslor som skildras, icke ändring af dessa känslors art. Och om så är, då få vi ju här, likasom i hvarje konstnärlig framställning, en i djupare mening trognare bild af företeelserna, än genom ett »faktiskt» referat: en bild af den väsentliga och mera bestående betydelse tilldragelser och intryck haft för den skildrade personligheten, och hvilken betydelse i själfva handlingens ögonblick så lätt skymmes undan af mer tillfälliga impulser. Men samma minnets blick har säkerligen äfven inverkat därhän, att vissa dagar och situationer tecknats mycket utförligt, medan andra affärdas med några få ord. Detta tolkar visserligen författaren själf på följande sätt: »Denna dagbok är, såsom du väl hundrade gånger anmärkt, min kära Pegasenhjelm, just ett mönster af ojämnhet. Om jag skrefve allt i ett, som en historia, så vore visserligen berättelsen helt annorlunda. Men nu skrifver jag en sida då, en annan då, under olika inflytande af lynne och diverse omständigheter, hvilka nödvändigt skola trycka sin stämpel på tonen af berättelsen.» Denna ojämnhet anges ock bero på föresats: i februari 1837 heter det: »Min dagbok för denna termin skall blifva kort och summarisk — tiden är dyr — och ögonblicken äro värda gull!» Men då verkar i alla fall den olika stora utförligheten såsom ett utväljande af det mera betydelsefulla framför det mindre viktiga. Då t. ex.