sångarskola. 327 skall städse innerlig och varm uti vårt hjärta bo. Hvad mer om tomma skuggors sky sig lägrat mörk kring den! Med stunden komma de och fly med stunden bort igen. De två första äro ganska hvardagliga; uti den tredje är en vink af Runeberg begagnad. — Jag tror att jag inte är fåfäng, och min tanka om dessa rader är ganska ringa, men jag uppehåller mig vid dem emedan de voro de första af mina små försök som fingo en kanske förhastad publicitet. Att de ej äro af de mer lyckade af »mina nöjen» kommer sig både däraf att jag visst icke var vuxen att träffa den enkla och dock så djupa tonen af Källan och däraf att jag ej tordes lämna fantasien i dem fritt spel.» Om han än sålunda äfven nu visste huru högt hans vingar buro honom, verkade dock det bifall han erhållit sannolikt ej så litet uppmuntrande, åtminstone med hänsyn till hans förhoppningar på framtida poetisk utveckling. Ty tio dagar senare, då han i kamraters sällskap lekt en »fråglek med kort», säger han: »Ibland anmärkningsvärda frågor var: hvem af oss som skulle få den vackraste hustru? — Och se! de tvenne gånger som frågan gjordes, utföll svaret till min fördel. Nå jag måste säga, de där kortena tyckas vara under-skrefven särdeles bevågna, ty detta är ej första gången. Numne mentiantur [= månne de ljuga]? Oj! om det vore diktens guldlockiga mö! Då blefve jag ej missbytt. Ty om jordisk lycka försvinner som en dröm — om mig blefve sången förunnad, o, klaga då icke, du sorgsna själ!».