322 det högre lifvet. »Till Monsieur Pegasenhjelm. Stäck dina vingar, du unge pegas, och flyg ej så högt opp. Icarus ville för högt, plaskade ned uti sjön. Än är din vinge af vax och bär dig ej långt öfver marken; opp mot himmelens sol bär den icke dig än. Följ de himmelska musernas stråt och lyssna till sången, sök ej härma dess ljud, kråksång blifver det blott. Men då i eldig barm de himmelska känslorna tala, lyft ditt öga mot skyn, bed och de höra dig visst. Utan tvifvel afser detta några ungdomsförsök af den art som »Hannibals dödssång», ballader i folkviseton och andra berättande dikter i den romantiska stilen. Ty allt sådant författarskap lämnar han innan kort så godt som alldeles för att sjunga blott hvad »i eldig barm de himmelska känslorna tala» om hans eget inre lif. Och huru medveten denna begränsning är, det synes af ett tillägg, som han, med öfverskriften »Sednare», fogat till ett i behåll varande fragment af en poetisk berättelse på samma versmått som Tegnérs Axel. Sagan, heter det här, bor uti din själ, och hand i hand därmed ett dunkelt minne från barndomsår. Men så f ortsättes: Men dina fantasier, vän, ha icke mycken mognad än. Ej mäktar ovan hand att måla sitt ideal på duken ut, ett lappverk står blott kvar till slut af ali den färg där synes pråla, och sann och skön och hög och stor blir blott den bild, där i förening den inre konstens andemening