3^4 det högre lifvet. Alltså i bredd med själf kritiken äfven ett proklamerande af en själfständig ståndpunkt med hänsyn till den riktning i poesin, af hvars alstring han dock med hänförelse tagit kännedom. — Det är högst sannolikt, att Runebergs kritik af nya skolan bidragit till att öppna hans ögon och att han sökte poesins uppgift i den högre förening af de båda stridande riktningarna, hvilken Runeberg ställde i utsikt såsom möjlig och önskvärd. * Denna teoretiska själfständighetsförklaring utesluter emellertid alis icke att då han, som tidigare visats, kunde med intresse och sympati fördjupa sig i andra författares poetiska åskådningssätt, han i sin ungdomsproduktion också i formellt afseende ofta nog går i tidigare diktares fotspår. Men vid en granskning af sådana likheter skulle man afgjordt råka alldeles på villspår, ifall man följde det nu för tiden så omtyckta litteraturhistoriska förfarandet att, på jakt efter s. k. »källor» till diktalster, främst fästa sig vid »påverkningar» från tidigare författare, medan man glömmer bort eller undanskjuter den enda verkliga källan till dikterna, skaldens stämningslif och skapande fantasi. Beträffande Topelius är till en början att märka att, där man kan tala om »imitation», denna ofta är fullt medveten. En dikt, på femfotade trokéer, bär titeln »Efter Runeberg», en annan »Efter Klopstock», ja en tredje heter »Försök att träffa tonen af Runebergs Källan». Och som vi ha sett, var hans sång till de relegerade kamraterne ett likadant försök, och han ansåg sig kunna själf bedöma i hvilken grad han lyckats. Likaså vet han när han i dagboken skrifver i Fredrika Bremers stil.