sångarskola. 337 under och försmälte som en rök, hvilken skyndade åter till sin källa i höjden. — Men i djupet var kvarblifven en glödande punct, som brände och smälte kölden och upplyste natten rundt omkring och växte stundeligen större. Kring henne jäste Intet som ett kokande haf. Men som en gnistrande phos-phor brann på dess yta en punkt och den punktens namn var Harmonia. Som en stigande sol sväfvade nu harmonien i djupet, sträfvade att utveckla sig till form och gestalt, och i hjärtat af Intet uppkvällde dess källa. — Då häfde sig Intet i rytande dödskamp, dess negativa kraft reste sig högt och brottades med harmonias positiva kraft, de kämpande tumlade öfver hvarandra och Chaos uppstod.» Detta ungdomsdiktningens förhållande till hans stämningslif kan läsaren lätt få klart för sig genom att läsa de dikter för dessa år, som ingå i skaldens samlade skrifter, med beaktande samtidigt af den själshistoria här ofvan tecknats. Dock är att märka, att flere af dikterna äro senare ändrade till sin form; några, såsom t. ex. Vid tjugu år, Månkartan och Fingerräkningen äro med säkerhet skrifna senare, ehuru de af skalden daterats efter de uppslag som framkallat dem och hvilka, jämte ett första utkast i helt annan form, tillhöra denna tid. Ytterst litet ändrade äro Ynglingens val och Till Emma. Och dessa dikter äro äfven så representativa man gärna kan begära, samt visa oss tillika huru han tar ytterligare ett steg i riktning åt det »förallmänligande af sitt väsen», hvilket Runeberg sätter såsom poesins uppgift. I den förra dikten har hans jag utvidgats till en representant för det känslolif som hvarje varmblodig yngling får erfara. Och i Till Emma kan man säga att 22