4-00 brytningar. »Kom hem till din Milla. Annars går det dig illa. Du älskar ju Milla?» Måhända betyder detta, att äfven Henrik fått nys om hvad Zachris redan i april från annat håll fått höra: att Emilie just då haft ytterligare ett anbud. Allt detta innebar ju för Zachris skäl nog att åtminstone på våren 1842 söka komma hem så fort som möjligt. Och i det sistnämnda brefvet upprepar Henrik än en gång sin önskan att vännen måtte vara hemma åtminstone första dagarna i juli. »Jag ville gärna se dig och hviska några förtroliga ord åt dig innan jag reser.» Dessutom hade Henrik anförtrott vännen »en liten commission, som jag endast kan lämna i dina händer». Han skulle i Helsingfors låta göra en vacker guldring, »litet vidare än ditt vänstra lillfingers nedra del . . Iyåt göra den som du skulle ge den åt din egen lilla Milla. Var ej ängslig, hon skall icke ha den.» Denna ring skulle han ha med sig när han kom hem. Ty den 17 maj, då Mia fyllde 18 år, hade Henrik af henne fått hennes första guldring, och nu skulle hon ha denna i utbyte. Zachris meddelade honom ock huru han tänkt sig ringen: enkel med en liten klack, tvenne rosor utanpå klacken och en ranka omkring. Henrik gillade förslaget: »allt öfverlämnas till ditt bestämmande; välj den vackraste i ditt tycke, och för ali del, låt honom icke blifva fjäderlätt, utan snarare blytung; jag vill hoppas att du ej mer räknar mig till det fjäderlätta slaget.» När så Zachris gjort beställningen och just skulle lämna guldsmedsbutiken, rann det honom, han visste ej själf hur, i hågen: låt emalj era ringen i svart. »I svart! — säger han själf — Gud, huru den tanken sedan på