4-00 brytningar. Om hvad som sedan hände låta vi Topelius själf berätta. Han skref nämligen denna sommar åter något utförligare anteckningar, dem han gaf titeln: »Dagbok under de dagar, då Zonas unga lif svartnade för en djup sorg och grönskade för en hög glädje, de dagar, hvilka han aldrig förgäter mer och hvilkas minne och följder skola rädda honom ur dimmorna, som i ostadiga skepnader omtöcknat hans glada ungdomsår allt hitintills.» Början af denna dagbok lyder: »Den svartgröna sommaren 1842. Junii månad vilja vi ila helt kort förbi. Den 18 junii, en olycksfull lördag, insjuknade vår oförgätlige Hejke i NyCarleby i en svår nervfeber — ådragen genom flera oförsiktiga ansträngningar, kännbara för hans klena och ömtåliga constitution. En lindrig nässelfeber var mordängelns föregångare. Knappt tillfrisknad från den, gick Hejke genast ut, var i ansträngd verksamhet för ordnandet af sina affairer, läste om nätterna, företog häftiga ridter i aftonkylan med tunn röck och dansade slutligen två dagar å rad på Bergerska bröllopet med en passion, som man aldrig förr hos honom märkt. Det var då han tog afsked af världens glädje.» Efter att ha beskrifvit förloppet af sjukdomen, som »störtade en herrlig yngling i grafven måndagen den 27 junii 1842 klockan inemot 9 på aftonen», fortsätter han: »Obeskriflig var den sorg och saknad Hejke efterlämnade. Den arma modren, den dödssjuka systren, hvilken fördes unnan sorgen ut till Kudnäs ett par dagar förut, den unga lättsinniga, men vekhjärtade brödren, hvilken söndagen den 19 begick sin första nattvardsgång, huru skulle de ej sörja! Och den unga kärleksfulla flickan,