4-00 brytningar. hviskade till honom: beställ om ditt hus, ty du måste hädan!» Han hade visserligen tydt denna röst såsom hänförande sig blott till hans resa. »Men Jean Paul säger någonstädes oändeligen vackert, att när den osynliga handen leder människans steg till det nära målet, böjer han hennes hufvud först, på det att pilen, som han måttar mot henne, endast må bortskjuta törnekronan från hennes hufvud. Så sänder Gud sina ädle på jorden, när det lider till slut med dem, en aning förut, och aningen kläder sig i hvarjehanda skepnader, såsom ock Hejkes tankar lågo på en lång resa till främmande land. När då afskedet ligger före och den resande beställer om sitt hus, finner ingen något underligt däri; men Gud i sin outgrundliga vishet vet väl hvad han menar. Och han förändrar människans sinne och vänder hennes håg, och hon vet icke själf huru det kommer sig till att hon tänker på lifvets och dödens allvar och på sin eviga välfärd mer än förr. Så hade ock Gud förändrat den ädle ynglingens håg, som här gick i förtid bort, och hans närmaste visste icke hvad de skulle tänka därom, att han icke mer var sig lik.» — Han hade blifvit tankfull, allvarlig, stundom förstämd, och »midt under hans passionerade glädje anade man, att glädjen log på läpparna blott, men hjärtat hade sin tysta tanke för sig.» Detta bevisar för vännen, att »Gud i sin nåd hade låtit den tysta rösten i hans inre säga honom, att hans tid var när, på det han icke måtte dö i sina ungdomssynder, innan han tvagit sin själs kläder hvita i Jesu blod vid korset. Och fast jag icke förnam hans sista suckar, vet jag dock visst, att han tänkte på det enda nödvändiga innan han dog. I ali min bedröfvelse och min bittra sorg och saknad är det dock min